En helg till!

Hej på er!
Nu var det cirka en vecka sedan vi hördes, men det har varit en del tuffa dagar för mig med många väldigt nödvändiga besök inbokade samt en oläglig försämring i sjukdomen (så kallad krasch).
Det har gått bra ändå och den kommande veckan ska jag bara en sväng till min fysioterapeut så nu kan jag vila ut lite.

Humöret har ändå varit bra som tur är. Det känns mycket lättare att må dåligt nu när man är mentalt förberedd på det. Jag räknar med en sjukt tuff höst med mycket försämring och arg sjukdom (till följd av alla förändrigar jag kommer göra och saker jag kommer sätta i rullning i kroppen), och som mest kommer gå ut på att hålla den rätta andan uppe och ta sig igenom den. Under vintern hoppas jag att måendet planar ut lite och blir ungefär som förra vintern, dvs lite sämre än somrarna. Sedan hoppas jag verkligen att jag som tidigare börjar må bättre framåt våren, och sedan kanske jag till och med börjar må ännu bättre och bättre!
Det är himla svårt att få till en hyfsad prognos för min förbättring med den här metoden. Egentligen vet jag ingenting. Jag är som en äventyrare som seglar ut på ett okänt hav. Men om jag får drömma och hoppas så hoppas jag att det blir ungefär som ovan.
 
I går var jag i alla fall på kräftskiva. Jag fick fixa håret, sminka mig och ta på mig något annat än slafskläder, och bara det var ju värt att längta efter.
 
 
Kräftskivan hölls hemma hos mina föräldrar och det var bara familjen där, så det var väldigt lugnt och skönt.
Jag fick lite sjukdomsattack mitt i maten så det blev inte något rekordår på kräftfronten direkt, men det gick bra ändå. Det lade sig efter ett par timmar.
Vi avhandlade nog de flesta samtalsämnen mellan himmel och jord så jag kom inte hem förrän efter midnatt.
 
 
Idag har jag super-vilat. Ätit cheesecake, läst asbra bok om massor coola människor, kollat på hästhoppning och kikat runt lite på internätet inför en liten spaningsresa jag kanske ska göra nästa år om jag blir på bättringsvägen.
 
 
Skön söndag trots trilskande kropp. Snart lär den väl trilskas ännu mer för nu i dagarna ska jag enligt övergångsschemat sluta med mejerier och raffinerat socker. Förutom ost och smör, det får jag fortsätta med en vecka till.
Men jag tänker som så att jag mår dåligt för att sjukdomen blir arg för att jag försöker döda den, och då känns det mer okej!
 
 

Helgen som gått

Hej på er!
Jodå, men jag är vid liv och sånt där!
 
Helgen har varit mycket lugnare än jag planerade. Tänkte att jag i lördags skulle upp till stallet på bakluckeloppis och "familjedag", och i går upp till samma ställe för att titta på hästhoppning.
Dock hände inget av det pga sjuk.
 
Men jag har haft det rätt trevligt ändå. Har gått mina små pensionärspromenader när det har varit möjligt, andats frisk luft och känt ett smygande löfte om höst i luften.
 
 
Jag har också myst i soffan, kollat på "Trolljegeren" för typ femtioelfte gången och ätit goda saker. Nästa helg är sista helgen jag får äta vanligt godis enligt övergångsplanen så jag passar på att äta alla goda sorter nu.
 
 
Annars går det fint. Igår var jag så dålig så jag knappt kunde sitta upp, men idag är det bättre och jag har till och med lyckats städa lite. Är tacksam för att min kropp trots allt är så tuff och tålig.
 

På stan

Idag var det dags att pumpa upp adrenalinet och ta moppen upp till stan för lunch med BFF på besök, samt uträtta ärenden.
 
 
 
Jag tycker att det är märkligt hur jag har förändrats de senaste åren (eller kanske månaderna). Idag tänkte jag nämligen att det kunde vara kul att piffa till sig lite, så jag tog på mig en söt klänning och skor med små klackar. Men just som jag skulle dra kappan över allt och sticka, så kände jag bara att "nä så fan heller" och så slet jag av mig allt och gick på stan i en knälång munkis och converse istället.
Jag har också kommit på mig själv med att för första gången i mitt liv vilja ha en jacka som är riktigt varm, hellre än en jacka som är riktigt snygg till i vinter, och istället för att dreggla över de minimala och iskalla skinnjackorna i mc-inspirerad modell till i höst, så suktar jag efter vindtäta skaljackor.
Vad händer med mig egentligen?
Det kanske är ett virus, eller så håller jag på att bli vuxen. Fast det finns ju hur många vuxna som helst som aldrig kommer till softshell-och-foträta-skor-stadiet. Kanske är det så att jag håller på att bli lite mer mig själv.
 
I alla fall så shoppade jag. I linje med ovanstående så blev det inte en samling uuuursöta toppar utan två termosmuggar som ska få bli fyllda med hett te och följa med mig ut i skogen i höst.
 
 
När jag kom hem blev jag glad över att hitta en pinfärsk IKEA-katalog i brevlådan.
Genast såg jag till att den kom väl till användning.
 
 
Jag har nämligen införskaffat en ny datormus, så nu kan jag snart börja redigera ihop en ny header till den nya designen.
 
Nähä, nu ska jag snart ha fredagsmys. Med sushi och "Trolljegeren".
 
Förresten, ni kanske tänker att jag verkar oförskämt pigg och rask för att vara heltidssjukskriven.
Det är så här:
 
1. Jag överanstränger mig. Jag mår rätt dåligt emellan varven och jobbar egentligen över min kapacitet vilket jag inte borde göra, men det är inte lätt när man är mentalt pigg och livsglad.

2. Vi funderar också på om jag är för pigg för att vara heltidssjukskriven och jag själv skulle föredra en annan procent (för jag har tråkigt osv). Därför kommer vi undersöka saken enligt konstens regler i samband med att min sjukskrivning löper ut. Troligtvis någon gång i september.

  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0