Tankar

Hej gänget!
 
Här är jag och där är ni!
Jag har varit på förmiddagsmöte och sitter här och surfar runt på interwebben efter att ha ätit en maximalt lyxig frukost bestående av kokta ägg (från "nästgårds"), grapefrukt, kokoschiapudding med hallonkross, granatäppelkärnor och blåbär samt apelsin- och havtornsjuice.
 
 
 
Ja, som ni vet är jag ständigt överambitiös med min mat. Mat är ett av mina stora intressen här i livet. Inte så mycket att laga mat (det ser jag mer som ett nödvändigt steg i processen) utan framför allt att äta mat.
 
Jag minns förr om åren, då jag skrev långa, raljerande blogginlägg här då och då. Jag skrev också mycket mer om de små obetydligheterna i min vardag. Mer om min sjukdom. Mer om mina tankar om livet. Ja - mer över huvud taget.
Jag undrar hur det kommer sig att jag inte bloggar på samma sätt längre. Kanske känns det oinspirerande att skriva om vardagens små egenheter och vanligheter, men samtidigt är det ju lite det som är syftet med den här bloggen. Att dokumentera de små sakerna i vardagen. Dels för att det kanske är kul för någon annan att läsa, och dels för att det är kul för mig själv att kunna gå tillbaka i tiden och se hur det alldeles vanliga livet var. Ja - jag vill att min blogg ska vara min tidsmaskin i framtiden.
 
Jag tror också att jag kanske har blivit lite mer privat. Kanske är jag mer försiktig med att ösa ur mig av mina tankar hit och dit. Jag tror dock att det är möjligt att bli för privat för ett sådant här forum. Man behöver ju inte exponera sig fullkomligt bara för att man delar med sig av outvecklade tankar, kända känslor och tillfälliga idéer.
 
Jag ska nog försök jobba på att:
 
1. Vara mer vardaglig i bloggen och dokumentera även det lilla obetydliga, som säkert kommer visa sig vara det viktiga senare.
 
2. Vara lagom privat.
 
Så säger vi.
 
 
Idag är det i alla fall valborgsmässoafton. Ska ni ut och titta på någon eld?
Det ska jag förhoppningsvis. Vi har långt framskridna planer på att sätta fyr på något och därefter nyttja händelsen i fråga för korvgrillning. Ute på lannet i trädgården till vårt framtida hus tänkte vi hålla till med diverse familjer och sånt.
Det blir nog bra om bara vädergudarna är med oss, vilket jag hört ryktas att de inte är. Men då får det gå ändå.
 
Så här såg valborg ut för två år sedan, då jag precis börjat komma över chocken över att ha blivit sjuk och så smått vågade mig ut på mindre strapatser.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0