Baksidan

Hej på er!
 
Idag ska jag prata om en stor baksida med att vara sjuk.
 
Den uppenbara baksidan är ju att man mår dåligt hela tiden, en annan sak som är negativ och ganska självklar är att man inte kan göra det man drömmer om.
 
Men det som man kanske inte tänker på som utomstående är att det är så förbannat tråkigt att vara sjuk.
Allvarligt alltså - jag har skittråkigt!
Jag hittar på saker så ofta jag orkar. Det blir små utflykter, myskvällar med Alex, umgänge med våra familjer och vänner och ibland större saker som festivaler och småresor på det väldigt lugna sättet (vilket jag sedan får betala för i form av krascher).
Men jag kommer inte ifrån det faktum att jag för det mesta måste vila. Vara hemma och göra ingenting.
Som tur är så är jag fortfarande tillräckligt bra för att kunna ta hand om hemmet och mig själv, men det fyller man inte en hel dag med. Övrig tid ägnar jag åt ytterst menlösa sysslor så som att sova så länge jag kan, surfa runt på internet och plöja serier på Netflix.
Det resulterar i att jag mot slutet av dagen oftast är irriterad, understimulerad och rastlös.
Så klart har jag testat att hålla en högre aktivitetsnivå men då blir jag bara sämre. Jag arbetstränar inte ens för tillfället för jag klarar inte att både göra det och göra roliga saker på fritiden ibland och dessutom har jag blivit totalt sämre sedan i våras och misstänker att arbetsträningen har lite skuld i det.
 
Jag har funderat på hur jag ska råda bot på detta, men inte kommit på någon bra lösning, så jag får nog nöja mig med de halvbra.
Jag tänkte att jag skulle börja med någon sorts handarbete igen. Jag kommer fortfarande bli uttråkad, men i alla fall ha något för händerna.
Jag ska också försöka jobba med mina böcker två timmar varje vardag från och med sista augusti. Det är stillasittande och ganska kravlöst och om jag är piggare någon dag kan jag åka upp på stan och sätta mig på något fik och göra det.
Jag behöver nog hitta på fler saker att göra, annars kommer jag bli tokig, men det får ge sig med tiden. Antingen det, eller så får jag försätta mig själv i koma tills det blir kväll och min fantastiska, duktiga och hårt arbetande pojkvän kommer hem till mig efter att ha jobbat med sånt man får pengar av och sånt man får hus av hela dagen.
Tack och lov att jag har honom!
 
Roligare tider.
På väg till första dagen på terminen, nya universitetet och framtiden 2011.
Knäpper bilder ur icke-representativ-vinkel och peppar för fest och föreläsningar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0