Jag har en dröm

Så har vi gått in i mörkret. Jag har gått in i mig själv.
Till en plats så djup att den inte alltid nås av solsken och sång, utan endast kan ses när ytan ligger stilla och klar.
En plats så ursprunglig att den bara tillåts visa den absoluta sanningen. Mitt innersta väsen.
 
Det händer ofta vid den här tiden på året. De drömmar jag har finns där hela tiden, men det är under vissa stunder som jag ser dem extra klart. Som de drar i mig på ett sätt som gör ont i hela min själ.
 
Det har smärtat ett tag nu, till och från. En mening på en blogg kröp under skinnet på mig.
 
"Man känner inom sig när man inte är sann mot sig själv."
 
Jag känner ofta att jag inte är det. Att livet borde ha så mycket mer att erbjuda än en torftig tillvaro i en trång lägenhet. Att jag inte ska vara i den här lägenheten.
Jag läser Jonna Jintons blogg, men klarar inte ens av att kommentera. Den berör mig för mycket, och antingen tappar jag orden eller så känns det inte som att de räcker till. Författaren tappar sitt språk.
 
Jag tänker tillbaka på det här blogginlägget, som visserligen är romantiserande, och som min bättre hälft säkert skulle säga, naivt. Men budskapet som ligger under den ytan är i högsta grad aktuellt.
 
Klippa alla trådar och springa.
 
 
Jag har en dröm och den äter upp mig. Egentligen är det nog mer av ett kall. Ett pockande, lockande och tvång.
Jag har också den stora lyckan att ha en bättre hälft som inte bara förstår mig, utan som känner med mig. Som har samma längtan bort. Som innan vi träffades hade tankar på att bo i ett hus på hjul mitt ute i skogen.
Som vet vad off grid innebär.
Allt blir så mycket lättare då, när en bättre tillvaro i en julkalender plötsligt får orden, själen och tårarna att forsa ur en.
Allt blir så mycket lättare när den rivande längtan förvandlas till ett konkret samtal.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0