Midsommar 2015

Hej på er!
 
Jag har haft en himla trevlig helg. Mycket bättre än jag fruktade att den skulle bli (pga episk krasch).
 
I fredags tog vi sovmorgon jag och Alex, och det var en ganska unik händelse eftersom han jobbat dag och natt (nästan) i två veckor. Både med sånt arbete man får pengar av och sånt arbete man får hus av.
 
Vi tog det lugnt och dukade upp en härlig frukost, vilket som vanligt resulterade i tidsoptimism och för sen ankomst.
På rekordtid band jag ihop en blomsterkrans och drog på mig en klädkombination som skiljde sig till 100% från den klädkombination som låg framlagd inför tillfället i fråga. Nåväl.
Vi drog oss i allafall bort till stadens midsommarfirande där vi mötte upp med delar av min familj.
 
 
Efter en sväng hemom för att panikspela fiol och hämta paleopaj och dricka åkte vi bort till mina föräldrar där vissa delar av släkten var samlade för att ägna några timmar åt att skåla i brännvin, prata gamla minnen och äta olika sorters fisk tills vi nästan kräktes av mättnad.
 
Omgång 1: Kallrökt lax, gravad lax, varmrökt lax, ansjovis, gubbröra, örtsill, ägg med fiskägg och ättikströmming.

Vi lät maten sjunka undan en stund, och när vi kunde röra oss igen utnyttjade vi det till att hämta kaffe och paleo jordgubbstårta.
Samtalen var många och det dröjde nog till framåt tvåtiden innan jag och Alex kunde åka hem och krypa ner i min säng igen, väldigt mätta och väldigt nöjda!
 
 
Dagen efter låg vi i sängen helt oförskämt länge, men någon gång under eftermiddagen masade vi oss upp och forslade iväg oss själva till Alex familj där vi åt god grillmat och umgicks till sent.
 
Söndagen ägnade vi åt att vara hemma, ta det väldigt lugnt och bara umgås med varandra. Det var så skönt att få tid till att göra ingenting tillsammans! Det har inte varit så gott om sådan tid på senaste, men nu har vi verkligen laddat de mentala batterierna!
 
 
Lyxfrukost och tacos.
 
 
Den kommande veckan ska ägnas åt vila samt att komma igång med min tredje bok igen. Alex ska inte göra sånt arbete man får pengar av utan ägna all tid åt sånt arbete man får hus av. Kanske får vi till och med en husvagn på tomten!
 

Frihet

Har suttit och läst lite gamla blogginlägg nu för att jag ska kunna göra en midsommartillbakablick senare nästa vecka, och en hel del tankar har slagit mig om min sjukdom, och hur mitt tankesätt har utvecklats.
 
När jag startade den här bloggen, i mars 2013, var jag precis nysjuk och alla mina dagar upptogs av ett lidande kan man säga. Jag hade ingen tolerans, ingen vana, och alla mina tankar kretsade om att bli frisk.
 
Sedan dess har jag glidit in i en visshet om att min sjukdom är allvarlig, och inget som man egentligen blir frisk ifrån utan extraordinära åtgärder. Jag har vant mig vid mitt tillstånd, lärt mig hantera det och skapat nya ramar.
 
Men det har hela tiden varit ett pendlande mellan perioder då jag för tillfället "gett upp" och perioder då jag kämpat mig blå för att med hjälp av olika nya revolutionerande metoder återvinna min hälsa.
 
Utmärkande för hela sjukdomstiden är att jag har haft den benhårda åsikten att mitt liv stått på paus, att jag förlorat värdefull tid, och att jag skulle vara tvungen att bli frisk för att livet skulle kunna fortsätta. Att jag befunnit mig i något sorts tidsmässigt ingenmansland - ett vakuum där jag bara gått omkring och existerat utan att komma framåt.
 
"Bara jag blir frisk, DÅ ska livet börja igen! Då ska jag ta igen all förlorad tid och gasa för fullt mot mina drömmar!"
 
Men något har hänt. Långsamt och omärkligt.
I slutet av sommaren 2014 flyttade jag till en ny lägenhet. En liten och lagom, som var anpassad till min situation. Jag blev till slut mentalt redo att prova på arbetsträning några dagar i veckan. Jag skrev en bok. Och någonstans där började det rulla på. En bok blev snabbt två. Jag fick nya kompisar och hittade tillbaka till mitt sociala liv. Gav mig ut på aktiviteter som jag bara kunnat drömma om ett år tidigare. Jag träffade en helt fantastisk man som jag klickade med på precis alla plan och efter några månader blev han min och jag blev hans. Jag vågade åka på resan norrut som jag lovat att göra så länge. Jag vågade cykla till jobbet.
Visst har det gått åt skogen många gånger. Jag har överskattat min förmåga, eller ignorerat mitt förnuft, och kraschat på rent ohyggliga sätt gång på gång. Jag har sjukanmält mig. Jag har legat i sängen och knappt kunnat resa mig och ångrat bittert att jag någonsin tänkte tanken på att göra något så dumt som det som fick mig dit. Och sedan har jag blivit bättre och gjort den dumma saken igen.
Jag har lärt mig mina läxor. Insett att jag trots allt fortfarande är lika sjuk, och att det finns gränser som är lika fasta som en tegelmur.
 
Men jag har ett liv. jag har tryckt på "play" igen. Jag har drömmar som är realistiska med tanke på mina nuvarande förutsättningar, och inte utifrån någon sorts frisk fantasibild. Jag vet inte om jag någonsin kommer må som friska människor igen, och jag tänker inte stå här och se livet rinna ur mina händer bara av bitter envishet, feghet och sorg.
Jag tänker leva. Jag lever och jag är lycklig.
Äntligen tycker jag att jag har ett bra liv! Äntligen kan jag sträva framåt igen!
Visst har jag saker som inte är fulländade (exempelvis kronisk, allvarlig sjukdom) men vem har inte det?
 
Någon gång kanske någon av mina revolutionerande hälsometoder fungerar (för de tänker jag fortsätta utforska sådär vid sidan om), eller så kanske forskningen hinner ikapp verkligheten (typ den där sjukt lovande norska studien som pågår nu). Någon gång kanske jag faktiskt blir bättre.
Men jag varken hinner, vill eller orkar vänta på det längre.
 
Nysjuk i januari 2013

Sommarkrasch

Nämen hej på er!
 
Här sitter jag på en blåsig balkong och väntar på Alex som kommer hit någon gång under kvällen. Han har varit i långtbortistan och hämtat sin brors gamla kök (de ska byta), som vi med hjälp av skrapor, spackel, linoljefärg och andra beslag ska göra om till vårt nya kök. Just nu tänker vi att det ska få bli grönt i någon frodig, organisk nyans. Kommer passa bra med kökets övriga inredning som i mitt huvud just nu har ledord som koppar, betong och rustikt trä. Vill ha vitt kakel med mörka fogar, ända upp till taket, någon botanisk tapet, en rejäl köksö gjord av gamla golvplank och knippen av torkade örter hängande från en ställning ovanför. Om någon har lust att köpa ett Smeg-kylskåp i vaniljvitt åt oss så går det bra!
 
Men just nu är det långt kvar tills dess. Förra helgen jobbade vi hårt med att täta grunden med lerbruk, och det kommer ta ett tag till innan det är torrt.
Det var faktiskt kul att jobba med lera! Barnet i en blir lycklig, men man blir rejält kladdig, och det skulle visa sig att min sjukdom blev väldigt arg också. Nåväl.
 
 
När grunden är torr kan vi fortsätta med golvprojektet, men fram tills dess ska vi fokusera på att få dit husvagnen, att börja med verandan på framsidan och att fortsätta riva det andra huset.
 
Som sagt så blev dock min sjukdom väldigt arg och i veckan som har varit så har jag kraschat helt enormt stenhårt. Definitivt en av de värsta krascherna hittills. Eventuellt kan det ha varit något liknande i september förra året, men det dumma är ju att man inte riktigt minns hur illa det var.
Sedan i tisdags-onsdags har jag varvat att sitta och tycka synd om mig själv med att bara ligga och djupandas desperat, men jag hoppas att krisfasen är över nu i alla fall. Av erfarenhet vet jag att det säkert tar 2-3 veckor innan jag börjar nosa på standardnivå igen.
Kraschen berodde så klart inte bara på husjobbet, men jag har överansträngt mig många gånger den senaste tiden, och jag tror att förra helgen var droppen som fick glaset att rinna över. Jag får se vad som händer framöver. Det viktigaste är att jag vilar så mycket som möjligt. Det kan hända att den där semestern jag tänkte ta i juli kommer utökas till ett sommarlov, men det är inte bestämt ännu.
Just nu siktar jag på att klara av midsommar med någon liten skärva av min hälsa i behåll. Planerna är förvisso mycket lugna, men de är på bristningsgränsen för en kraschad Ida.
 
Tur då att jag har fixat i ordning min balkong! Jag har hängt här ute mest hela helgen och haft kvällsmys med bokläsning (böcker av Margit Sandemo och av mig själv) samt tittat på prinsbröllop trots att jag inte skulle göra det. Jag har retat mamma i en månad för att hon är så engagerad i händelsen i fråga och så slutar det med att jag själv sitter och kollar på livesändningen i fler timmar. Det var fint i alla fall!
 
 
 

  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0