Frihet

Har suttit och läst lite gamla blogginlägg nu för att jag ska kunna göra en midsommartillbakablick senare nästa vecka, och en hel del tankar har slagit mig om min sjukdom, och hur mitt tankesätt har utvecklats.
 
När jag startade den här bloggen, i mars 2013, var jag precis nysjuk och alla mina dagar upptogs av ett lidande kan man säga. Jag hade ingen tolerans, ingen vana, och alla mina tankar kretsade om att bli frisk.
 
Sedan dess har jag glidit in i en visshet om att min sjukdom är allvarlig, och inget som man egentligen blir frisk ifrån utan extraordinära åtgärder. Jag har vant mig vid mitt tillstånd, lärt mig hantera det och skapat nya ramar.
 
Men det har hela tiden varit ett pendlande mellan perioder då jag för tillfället "gett upp" och perioder då jag kämpat mig blå för att med hjälp av olika nya revolutionerande metoder återvinna min hälsa.
 
Utmärkande för hela sjukdomstiden är att jag har haft den benhårda åsikten att mitt liv stått på paus, att jag förlorat värdefull tid, och att jag skulle vara tvungen att bli frisk för att livet skulle kunna fortsätta. Att jag befunnit mig i något sorts tidsmässigt ingenmansland - ett vakuum där jag bara gått omkring och existerat utan att komma framåt.
 
"Bara jag blir frisk, DÅ ska livet börja igen! Då ska jag ta igen all förlorad tid och gasa för fullt mot mina drömmar!"
 
Men något har hänt. Långsamt och omärkligt.
I slutet av sommaren 2014 flyttade jag till en ny lägenhet. En liten och lagom, som var anpassad till min situation. Jag blev till slut mentalt redo att prova på arbetsträning några dagar i veckan. Jag skrev en bok. Och någonstans där började det rulla på. En bok blev snabbt två. Jag fick nya kompisar och hittade tillbaka till mitt sociala liv. Gav mig ut på aktiviteter som jag bara kunnat drömma om ett år tidigare. Jag träffade en helt fantastisk man som jag klickade med på precis alla plan och efter några månader blev han min och jag blev hans. Jag vågade åka på resan norrut som jag lovat att göra så länge. Jag vågade cykla till jobbet.
Visst har det gått åt skogen många gånger. Jag har överskattat min förmåga, eller ignorerat mitt förnuft, och kraschat på rent ohyggliga sätt gång på gång. Jag har sjukanmält mig. Jag har legat i sängen och knappt kunnat resa mig och ångrat bittert att jag någonsin tänkte tanken på att göra något så dumt som det som fick mig dit. Och sedan har jag blivit bättre och gjort den dumma saken igen.
Jag har lärt mig mina läxor. Insett att jag trots allt fortfarande är lika sjuk, och att det finns gränser som är lika fasta som en tegelmur.
 
Men jag har ett liv. jag har tryckt på "play" igen. Jag har drömmar som är realistiska med tanke på mina nuvarande förutsättningar, och inte utifrån någon sorts frisk fantasibild. Jag vet inte om jag någonsin kommer må som friska människor igen, och jag tänker inte stå här och se livet rinna ur mina händer bara av bitter envishet, feghet och sorg.
Jag tänker leva. Jag lever och jag är lycklig.
Äntligen tycker jag att jag har ett bra liv! Äntligen kan jag sträva framåt igen!
Visst har jag saker som inte är fulländade (exempelvis kronisk, allvarlig sjukdom) men vem har inte det?
 
Någon gång kanske någon av mina revolutionerande hälsometoder fungerar (för de tänker jag fortsätta utforska sådär vid sidan om), eller så kanske forskningen hinner ikapp verkligheten (typ den där sjukt lovande norska studien som pågår nu). Någon gång kanske jag faktiskt blir bättre.
Men jag varken hinner, vill eller orkar vänta på det längre.
 
Nysjuk i januari 2013

Kommentarer
Postat av: Sandra

F*n vad skönt att läsa! Det är såklart inte skoj med sjukdomar, men man blir ju heller inte bättre av att "trycka på paus", om vi ska säga så. ^^
Jag känner igen mig i allt utom själva sjukdomen. Jag har hamnat i en håla av övervikt, depp & skit. Mitt liv är på paus. Men tankarna börjar bli lite mer positiva... Man blir lite starkare av andras framgångar också!

Glad midsommar!

Svar: Det är bra att dina tankar börjar bli mer positiva! Men "play-läget" går nog inte att forcera fram. Bara ta det lugnt, ta hand om dig, lev i nuet och kom ikapp dig själv lite liksom så ska du se att det ordnar sig :)
Glad midsommar!
grusvägenhem.se

2015-06-18 @ 22:31:12
URL: http://winterzmoon.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0