Sommarkrasch

Nämen hej på er!
 
Här sitter jag på en blåsig balkong och väntar på Alex som kommer hit någon gång under kvällen. Han har varit i långtbortistan och hämtat sin brors gamla kök (de ska byta), som vi med hjälp av skrapor, spackel, linoljefärg och andra beslag ska göra om till vårt nya kök. Just nu tänker vi att det ska få bli grönt i någon frodig, organisk nyans. Kommer passa bra med kökets övriga inredning som i mitt huvud just nu har ledord som koppar, betong och rustikt trä. Vill ha vitt kakel med mörka fogar, ända upp till taket, någon botanisk tapet, en rejäl köksö gjord av gamla golvplank och knippen av torkade örter hängande från en ställning ovanför. Om någon har lust att köpa ett Smeg-kylskåp i vaniljvitt åt oss så går det bra!
 
Men just nu är det långt kvar tills dess. Förra helgen jobbade vi hårt med att täta grunden med lerbruk, och det kommer ta ett tag till innan det är torrt.
Det var faktiskt kul att jobba med lera! Barnet i en blir lycklig, men man blir rejält kladdig, och det skulle visa sig att min sjukdom blev väldigt arg också. Nåväl.
 
 
När grunden är torr kan vi fortsätta med golvprojektet, men fram tills dess ska vi fokusera på att få dit husvagnen, att börja med verandan på framsidan och att fortsätta riva det andra huset.
 
Som sagt så blev dock min sjukdom väldigt arg och i veckan som har varit så har jag kraschat helt enormt stenhårt. Definitivt en av de värsta krascherna hittills. Eventuellt kan det ha varit något liknande i september förra året, men det dumma är ju att man inte riktigt minns hur illa det var.
Sedan i tisdags-onsdags har jag varvat att sitta och tycka synd om mig själv med att bara ligga och djupandas desperat, men jag hoppas att krisfasen är över nu i alla fall. Av erfarenhet vet jag att det säkert tar 2-3 veckor innan jag börjar nosa på standardnivå igen.
Kraschen berodde så klart inte bara på husjobbet, men jag har överansträngt mig många gånger den senaste tiden, och jag tror att förra helgen var droppen som fick glaset att rinna över. Jag får se vad som händer framöver. Det viktigaste är att jag vilar så mycket som möjligt. Det kan hända att den där semestern jag tänkte ta i juli kommer utökas till ett sommarlov, men det är inte bestämt ännu.
Just nu siktar jag på att klara av midsommar med någon liten skärva av min hälsa i behåll. Planerna är förvisso mycket lugna, men de är på bristningsgränsen för en kraschad Ida.
 
Tur då att jag har fixat i ordning min balkong! Jag har hängt här ute mest hela helgen och haft kvällsmys med bokläsning (böcker av Margit Sandemo och av mig själv) samt tittat på prinsbröllop trots att jag inte skulle göra det. Jag har retat mamma i en månad för att hon är så engagerad i händelsen i fråga och så slutar det med att jag själv sitter och kollar på livesändningen i fler timmar. Det var fint i alla fall!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0