Mörkrets tid

Hej!
Nu är det sannerligen mörkrets tid.
Det börjar närma sig tiden då nätterna är som längst, det börjar skymma redan efter tre.
Jag är dålig, riktigt dålig. Trots det gick jag på (förvisso lugn) inflyttningsfest i helgen med hjälp av pannben. Därför är jag nu superdålig och varje gång jag blir det brukar nya symptom som ger ett mer eller mindre livshotande intryck dyka upp som en liten överraskning. Den här gången har jag ont i halsen, fast inte som när man har halsfluss utan mer som om jag har en böld eller något där. Min plan är att avvakta några dagar.
Hela förra veckan var jag helt förstörd i huvudet vilket resulterade i att jag skrev exakt ingenting på min bok, så nu är jag efter i planeringen.
Jag är på jättekonstigt humör. Ena sekunden är jag glad och drömmer om framtiden. Andra sekunden drabbas jag av någon deprimerande längtan och vill bara packa en väska och flytta till ett torp mitt inne i skogen i norrland och aldrig komma ut igen. Tredje sekunden är jag helt blank och bara går omkring och existerar.
Och det är väl inte ens någon idé att gå in på vad som händer i världen. Det gör mig också väldigt ledsen och oroad.
 
Så jag är inne i en konstig svacka nu kan man säga. Det är inte katastrof, det är inte som att allt går emot mig eller så, men det är väl helt enkelt mörkertider. Jag tror att det kommer gå över av sig själv om ett tag, typ i december kanske, när boken som hängt över mig och tjatat om uppmärksamhet så länge förhoppningsvis är färdigskriven och jag kan gå över till mindre ansträngande redigeringsarbete.
När jag har vilat mig ur kraschen. När det börjar bli jul, med doft av glögg och saffran, julkalender, julmarknader och allt annat som hör till.
Ljuset utanför får jag vänta på ett tag till, men å andra sidan har jag egentligen aldrig haft något emot de långa nätterna.
 
Det finns saker som jag är tacksam för också. Det mest uppenbara är att jag har ett hem, mat i kylskåpet och inte lever i krig eller på flykt.
Jag är också tacksam och glad över mina karriärmässiga framgångar som vi snart ska gå in på.
Att det finns ett fint litet hus ute på landet som blir mer och mer färdigt för varje vecka och som jag kommer få lämna staden och lägenhetslivet för i framtiden.
Jag är tacksam för Alex, som är cirka den finaste människan av alla, och som alltid gör sitt bästa för att stötta och ta hand om mig, och som får mig att känna mig så älskad mitt i allt.
 
Jag är tacksam för sådana här kvällar.
 
Jag har sagt det innan, men ett av mina största fritidsintressen är att äta god mat. I fredags åt vi pulled beef med ugnsstekta rotsaker och rödvinssås. Och Riesen, och Loka Crush. Och vi tittade på Idol.
Sedan lekte han med Spotify och jag lekte med min telefon. Ah, vilken toppenkväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0