Sitter och flyttar över gamla blogginlägg från tidigare bloggar hit, för att ha allt samlat på samma ställe liksom.
Det är självklart ganska nostalgiskt.
Jag slås av hur mycket jag vuxit under de här åren, trots att jag inte riktigt lagt märke till det under tiden det hände.
Jag har gått igenom en prövning i och med min sjukdom och hittat en stor inre styrka, men jag har också gått igenom den helt vanliga förändringen som ofta sker när man växer från 20-26.
 
Då var jag helt inriktad på hästar, fester och karriär. Jag pluggade så ögonen blödde och hade väldigt storslagna planer, var ute och röjde om helgerna och snubblade allt som oftast in i lägenheten klockan fem på morgonen med en hög färska anekdoter i bagaget, red olika medryttarhästar och lekte med tanken på en satsning.
Livet låg för mig, men allvaret var fortfarande på betryggande avstånd. Jag var fortfarande "en ungdom" i hjärtat.
 
Nu är jag plötsligt i en helt annan fas i livet. Jag har hittat ett lugn i mig själv, en sorts mognad. Jag har inte längre samma hunger, och är inte alls så sugen på den sortens äventyr som fyllde mitt liv då. Det som ligger närmast i framtiden, och som jag drömmer om nu, är inte främmande städer och doktorsexamen utan hus på landet, ungar och jordbruk.
Jag tillbringar inte längre ändlösa timmar med att diskutera "killproblem" med mina vänner över en kopp kaffe och ett paket cigaretter, utan har hittat mannen som jag vill hålla i handen genom livet. När jag fantiserar om att köpa häst igen är det inte prestigefyllda banor och prisrosetter jag ser framför mig utan en bästa vän att pyssla om, borsta på och mysrida (och hoppa med också så klart, det intresset sitter i ryggmärgen).
 
Man kan tro att jag blivit tråkig, men jag känner inte så alls. Livet nu är också fullt av äventyr, men på ett annat sätt, och framför allt, med en helt annan trygghet.
 
 
 
 
Klicka för att stänga bilden
 
dsc00523 (MMS)
 
 

Hälsning

Hej på er!
Jag tänkte vänta ett par veckor med att blogga här egentligen eftersom framtiden för mitt domännamn är lite osäker samt allmän blogg-identitetskris, men nu skiter jag i det och skriver några rader ändå.
 
Inte för att det har hänt något, nejdå. Tiden rullar på så som den gjort innan. Snart är februari slut! Jag längtar så. Det finns många saker jag längtar efter.
Januari sög, det kändes som att jag inte gjorde något annat än att räkna sekunder, februari sög något mindre.
Vi har haft något som påmint om vårväder från och till, och dessutom verkar maskinerierna på Hemnet ha rasslat igång. Förvisso har det inte gett något relevant resultat. Än.
 
Jag inser att jag inte riktigt talar klarspråk om någonting, och det är nog meningen. Vissa saker måste liksom få falla på plats och bli definitiva innan man exponerar dem i cyberrymden. Just nu är det också väldigt mycket som är osäkert. Saker som vi vet kommer lösa sig på något sätt, men hur de kommer lösa sig är ännu inte riktigt utforskat.
 
Vi står i alla fall och väger på kanten till ett stup, så mycket är säkert. Men det är inte den sortens stup som är farligt och som man dör av att trilla ner i. Det är mer en sorts stup som man kastar sig ut för med samma kill i magen som i en berg-och-dal-bana. Man vet att det finns något mjukt att landa på i botten, men man vet inte vad, hur långt ner och vad man kommer möta på vägen.
Mucho spännande.
 
 

Februari

Hej på er!
 
Idag är det den första februari, det betyder att januari äntligen är slut.
Nu är det bara en månad kvar till mars då livet börjar (för det har jag bestämt, att mars är månaden).
Januari har inte varit hemsk eller så, men helt fruktansvärt tråkig. Det har känts som att varje sekund är en nedräkning, som att tiden står stilla och varje minut är en evighet. Jag har liksom mentalt stått och stampat otåligt med foten i en månad. Det är en trist känsla att liksom stå maktlös inför all väntan.
Alex har fått nytt och bättre jobb i alla fall! Tjohoo! Det är en viktig del i planen.
 
Jag har också varit i Göteborg och träffat kompetenta personer på en specialistmottagning. Nu har jag nog snart en diagnos!
Göteborg var tufft för mig, det sög att vara förvisad till en storstad, men jag kunde passa på att göra en del ärenden och så klart träffa min kusin och hennes sprillans nya, lilla dotter. Mycket trevligt.
 
Annars har det inte hänt så mycket. Snön har töat bort lite temporärt och gett mig för tidig vårfeeling. Jag har hängt hemma i lägenheten med Alex och kollat på serier och ätit skagenröra, vilken är vår nya hangup. Med avocado och citron till mig och med baguette till honom.
 
 

  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0