Varför inte Norrland?

Jag har alltid drömt om det. Jag har alltid varit dragen norrut, till de djupaste skogarna, kallaste vintrarna och mest spektakulära norrskenen.
 
För inte så länge sedan hade jag bestämt mig för att göra verklighet av den drömmen, men nu vet jag att det inte kommer bli så, och det är helt okej.
Det som hände mig är samma som hänt så många andra, jag träffade en kille.
En kille som är inbiten smålänning, och jag insåg ganska snabbt att om jag ville vara med honom så var Norrland ute ur bilden.
Först var jag nykär, och när man är det så är det ju liksom inte så mycket annat som spelar någon roll.
Men under tiden som jag sprang omkring på mina moln hände något. En sorts lättnad.
 
Jag har varit påväg här ifrån så länge, men en dag så var jag inte det längre. Jag satt still, även i mina tankar och drömmar, och när jag gjorde det så började en sorts rötter växa. Rötter som hängt förtvinade, ihoppackade och redo att flytta på sig under många år.
Nu har de trevat sig ner i den småländska jorden och fått fäste. Jag börjar inse värdet av att stanna här där jag har mitt arv sedan generationer (nåja, en del arv har jag också i den danska myllan, men det är mer i teorin).
Jag har börjat söka mig bakåt, till mina förfäder som tappert bröt den steniga marken. Jag har börjat söka mig utåt, till den kultur som finns just här, och som definierar hela trakten. Jag har börjat söka mig inåt, och insett att jag är ett barn av de mörka småländska skogarna, kanske till och med mer än vidderna i norr.
 
Jag kommer alltid vilja till Norrland. Jag kommer få åka till Norrland. Men jag tänker finna mig en plats här där jag kan slå mig till ro. En plats jag kan kalla mitt hem för lång tid framöver, kanske resten av mitt liv. En plats nära både den familj jag har i livet, och de många generationer som har trampat samma mark som jag ska få att blomstra.
Jag ska blomstra. Rötterna växer nu.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0