Två angelägenheter

Har ni läst den här artikeln?
Den är ur tidningen "Vi" och handlar om Jonna Jinton och hennes flykt från Göteborg till det trolska, hårda och verkliga livet i Grundtjärn.
 
Jag har läst hennes blogg länge och inspirerats otroligt mycket. Ibland, ganska ofta egentligen, har jag beundrat hennes bilder och läst hennes texter, som tagit sig in i en djup och ursprunglig plats i mitt innersta och väckt en längtan som gjort ont när jag stirrat in i mina lägenhetsväggar. Jag har famlat efter ord och passande svar, men det har många gånger varit för smärtsamt att skriva om det som ropar på mig.
 
Jag inser att jag, trots mina ideal, fortfarande är så väldigt styrd av normer. Visst - jag har länge haft för avsikt att göra vad Jonna gjort, klippa alla trådar och springa, eller något ditåt. Jag har väntat och bidat min tid, strävat efter att göra det hela möjligt, vilket är förvånansvärt svårt under mina lite speciella omständigheter. På senare tid har allt börjat ordna sig och en öppning skymtas vid horisonten. Jag har en Alexander i mitt liv, som har samma längtan som jag. Vi vill göra det tillsammans.
Men det är nu, när man ser sanningen i vitögat som man inser hur fast man är, hur hårda och skoningslösa klippen faktiskt måste vara. Vi lyssnar alldeles för mycket på andra. Andra som bara bryr sig om och menar väl, men som ändå lyckas applicera behov i oss som vi inte ens vet om vi har än. Vi måste nog sluta lyssna på folk tror jag. I alla fall ett tag, tills vi är mer grundade i vår egen syn. Tills vi inte längre är lika förvirrade själar på jakt efter något mer, som vi vet finns där ute men inte vet vad det är.
 
 
 
 
Angelägenhet två:
Igår var en mycket spännande kväll.
När jag var i sjuårsåldern genomförde Göran Kropp sin soloexpedition med cykel till och från toppen av Mount Everest. Också det väckte något inom mig. En längtan och ett sug. Det konkretiserade äventyraren inom mig. Gav mig en tydlig bild av behovet jag alltid haft att pusha mig själv, och kicken jag känner av att genomföra det ogenomförbara. Plus en riktigt schysst utsikt.
Sedan dess har jag velat bestiga berg, och gärna de högsta.
Antalet berg som bestigits av mig är skamligt lågt, om inte obefintligt, men drömmen finns fortfarande där.
Igår var jag på föredrag med Fredrik Blomqvist, som filmade och fotograferade Göran Kropps expedition. Många anekdoter från det äventyret, och andra äventyr fick vi ta del av. Det höll på i långt över en timme, men för mig hade det gärna fått fortsätta hela natten.
Jag gick där ifrån med en signerad fotobok och en ny erfarenhet, plus vetskapen om hur jag tydligen beter mig när jag blir starstruck. Ledtråd: tomatrött ansikte och otippad stamning.
 
 

Kommentarer
Postat av: Jonna

Åh men tack fina du för att du skrivit så fint och länkat!! :) Vad glad jag blir <3 Kram på dig

Svar: Men tack själv för all inspiration du ger! Människor som du behövs så himla mycket i den här världen! <3 Kram!
grusvägenhem.se

2016-03-14 @ 22:49:14
URL: http://jonnajinton.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
  • Till bloggens startsida
  • RSS 2.0